Reflexiva verb + riktning och befintlighet

Reflexiva verb är verb som innehåller ett sig, t.ex. tvätta sig, glädja sig. De heter så för att handlingen går ut över och reflekteras på den som utför den: när man tvättar sig får man själv vatten på sig. På ryska har detta sig blivit en ändelse på det reflexiva verbet och inte ett ord som står för sig självt: радоваться (glädja sig). Det fullständiga ryska ordet för sig är себя, men som ändelse till reflexiva verb är det förkortat till ся efter konsonant och till сь efter vokal. Reflexiva verb böjs som andra verb. Man tar bort ся -ändelsen, böjer det som vanligt och sätter till slut på ся eller сь igen. Det är inte alltid samma verb som är reflexiva på de båda språken. Ryssarna kan skratta sig ( смеяться ) och studera sig ( учиться ). Reflexiva verb kan aldrig ha ett objekt i ackusativ, eftersom det inbyggda ся egentligen är ett objekt i ackusativ.

På samma sätt böjs надеяться (hoppas), som dock inte har ändelsebetoning: надеюсь, надеется.

Кухня мне нравится. Кухня мне нравилась. Она мне понравилась. Jag tycker om köket. Jag tyckte om köket. Jag blev förtjust i det. Verbet betyder egentligen det är behagligt för mig. Det man tycker om är alltså subjekt (nominativ), medan den det är behagligt för står i dativ. När en sats med tycka om skall översättas, så gör först om den till är behaglig för, behagar, tilltalar (Köket behagar / tilltalar mig.)

Мне кажется, что... Мне казалось, что... Мне показалось, что... Jag tycker att… Jag tyckte att… Jag kom att tycka att… Detta verb är opersonligt, dvs. det har ett underförstått det (оно) som subjekt. Personen som det förefaller något står i dativ.

где там здесь var där här

RIKTNING MOTRIKTNING FRÅN куда – vart туда – dit сюда – hit откуда – varifrån оттуда – därifrån отсюда – härifrån