Verb: imperativ + adjektiv: superlativ + kroppstillstånd + opersonliga satser + ett oregelbundet verb

Imperativ bildas av presensstammen. Om presensstammen slutar på vokal lägger man till – й, om den slutar på konsonant lägger man vanligtvis till – и. I plural lägger man dessutom till – те. Pluralformen används när man talar till någon man är ni med och när man talar till flera.

Om verbet alltid har betoning på stammen (även 1:a pers sg) är ändelsen –ь i stället för –и när presensstammen slutar på konsonant. Готовитьготовлюготовятготовь готовьте Pf imperativ är vanligast. Nekad imperativ är i regel ipf. För övrigt fungerar de vanliga reglerna för aspekterna.

Superlativ bildas genom att man sätter самый framför adjektivet. Самый böjs som ett adjektiv.

Det man har ont i står i nominativ, därför att det är subjekt på ryska: Hos mig värker huvudet.

Борису холодно. Тамаре тепло. Борису было холодно. Тамаре было тепло. Boris fryser. Tamara fryser inte. Boris frös. Tamara tyckte att det var varmt. Personen står i dativ: Det är kallt för Boris.

Кто тебе нравится ? Кто нравится Кате ? Мне нравится Катя. Ей нравится Саша. Vem tycker du om? Vem tycker Katja om? Jag tycker om Katja. Hon tycker om Sasja. Ryssarna använder ofta verbet нравиться (eg. behaga) för att uttrycka att man tycker om någon eller något: Den som är omtyckt är i den ryska satsen subjekt och står i nominativ. Den som tycker om står i dativ.

Ему нужно пойти к врачу. Ему надо пойти к врачу. Ему нужно было пойти к врачу. Ему надо было пойти к врачу. Han måste / skall gå till doktorn. Han måste / skulle gå till doktorn. Нужно och надо betyder detsamma, nämligen att något är nödvändigt. På svenska använder vi måste eller skall/skulle. Den det är nödvändigt för står i dativ. Det är en opersonlig sats.